Fortsätter fundera på det här med bloggar, kan inte riktigt släppa ämnet så att säga. Har under de senaste dagarna läst två inlägg på olika bloggar där stackarna som står bakom bloggen (observera att båda är typ minderåriga) beklagat sig över hur fruktansvärt jobbigt och psykiskt påfrestande det är att hela tiden vara offentlig och dela med sig av sitt liv. En spontan fråga som dyker upp i mitt huvud är om det är någon som sitter och tvingar dessa stackare att blogga?
Knappast.
Blir lite lätt frustrerad när jag läser såna här blogginlägg. Jag tycker fenomenet blogg är hur roligt som helst (offentliga dagböcker liksom, kan det bli bättre?!), och det är en sak att folk sitter och offentligt skriver ner allting (alltså jag menar verkligen allting) som rör sig i deras huvuden. Fine, liksom. Men att sen komma och säga att "hörni, ni borde faktiskt tycka synd om mig som sitter här och berättar allting jag tänker på". Där går i alla fall min gräns. Man bestämmer själv vad man ska skriva, och hur mycket man egentligen vill att helt okända människor ska veta om en. Och har man valt att starta en blogg, ja då får man också räkna med att folk vet mer om dig än vad du vet om dem (tänker mig lite "apan känner ingen, men alla känner apan"). Dessutom tillkommer det även kommentarer och kritik. Både positiv och negativ. Kan man inte ta det så får man väl sluta blogga då, eller sätta lösenordsskydd så att man själv kan välja vilka som ska ha tillgång till bloggen. Men att komma och gnälla om hur jobbigt det är att "ha bloggen som jobb" (som de här 17-åringarna tydligen har?) är bara patetiskt.
Tack för mig. Nu ska jag måla naglarna juligt röda, och lyssna på lite goer musik. Tjing!
No comments:
Post a Comment