Jag står och trampar på samma ställe. Samma ställe som jag började stå och trampa på när jag tog studenten för lite mer än två år sen. Har bara hunnit bli lite äldre. Ett deltidsjobb. En häst. Ingen vettig utbildning. Inget eget boende. Etcetera. Blir gaaalen.
Kommer in i perioder då jag bara vill göra en radikal förändring av mitt liv. När jag inte är i dessa perioder tycker jag att mitt liv är ganska okej, det är ingen brådska med att flytta hemifrån liksom. Tar livet som det kommer. Bara att flyta med liksom.
Men som sagt, sen kommer dessa perioder då jag börjar leta lägenhet som en galning, och förbannar att bostadskön är så vansinnigt jävla lång att jag förmodligen inte lär bli erbjuden en lägenhet förrän om fem år. Typ. Dessa perioder då jag bara vill bli vuxen, skaffa mig ett eget jävla liv. Ibland känner jag mig som en tonåring. Hör om jämnåriga kompisar som skaffar barn (inte för att jag vill ha barn!), och känner mig så ... ung. När mina jämnåriga vänner bildar familj, AB Bostäder, är det då för mycket begärt av mig att bara få tillgång till en egen liten 1:a?
Youth Knows No Pain - Lykke Li
No comments:
Post a Comment