Funderingar en sen onsdagskväll.

Åh, vad jag sitter här och verkligen försöker komma på något roligt att skriva. Men ack, orden verkar inte vilja komma till mig. Kan det vara detta som kallas skrivkramp? Känner igen känslan från gymnasietidens typ samtliga hemtentor. Hujedamig, det saknar jag då inte! Skillnaden här är väl att jag inte behöver känna någon press på mig att skriva århundradets blogginlägg, för det är mig veterligen ingen som ska betygsätta min blogg. Och det är ju faktiskt en jävla tur.

Kanske skulle jag försöka skapa en MVG-blogg, tjäna lite cash på att bara skriva massa (egentligen helt irrelevanta) blogginlägg. Man kan ju tydligen livnära sig på att skriva om sin fantastiskt spännande dag, och bifoga några bilder på "dagens outfit" och vad man ätit till lunch.

Ska jag kanske uppgradera (eller nedgradera?) bloggen från en "bitter-blogg" till en sån där "dagens outfit-blogg"?

Nej, förmodligen inte. Har inte tillräckligt många outfits. Och framförallt har jag inte tillräckligt många lunch-varianter.

Och dessutom behöver jag inte tjäna några extra pengar, jag är ju redan (förhållandevis) tät. Har en kompis som via Facebook informerade om att han fått sin lön. 846:- hade han minsann tjänat ihop. 845:- hade dragits i skatt. Jag skrattade sönder. Insåg att mitt liv inte är så kasst ändå. Jag har ju trots allt 100:- kvar när alla räkningar är betalade. Winning!

Supermassive black hole.

Var det där en så kallad svacka i min obefintliga bloggkarriär? Eller var det bara så att jag fick annat att göra än sitta framför datorn och skriva intelligenta blogginlägg?

Vet inte.

I vilket fall som helst så är jag tillbaka. I alla fall för stunden. Under den dryga månad som har gått sen jag senast bemödade mig med att fixa ihop ett blogginlägg har jag tagit tag i mitt liv. Fem bevis på att jag skriver sanning:

1. Jag har med mycket möda organiserat mina playlists på Spotify.
2. Jag har skrotat min gamla Renault Laguna -94.
3. Jag har börjat äta extra Omega-3.
4. Jag har halverat mitt Facebook-användande.
5. Jag har läst Blondinbellas bok, som tydligen är en överlevnadsguide för unga tjejer.

Så, vad har ni gjort med era liv?