Ut med jul, in med nyår!

Kör på med regelbundna två veckor mellan blogginläggen. Verkar ju funka.

Julen har hunnit passera, och ett nytt år står för dörren. 2012 kommer firas in med fina vänner i en liten 1:a på Druvefors. Blir nog inte många kvadratmeter per person, men finns det hjärterum finns det stjärterum (som det så fint heter). Och hjärterum finns det ju gott om, så det kommer nog bli riktigt bra.

Juldagen innebär ju traditionellt sett utgång. I år var min plan dock att bojkotta själva utgången, då jag skulle infinna mig på jobbet kl. 8 på annandagen. Det var en simpel plan; äta två-rätters på Babbel med trevligt sällskap, mysa lite efteråt hemma hos en vän och därefter bege mig hemåt innan klockan blev för mycket. Det ville sig dock annorlunda med några glas vin i kroppen. Slutade med att vi stod i kö till Harrys lite för länge, och när vi väl kom in handlade vi lite för mycket i baren (fick typ den briljanta idén att det minsann var på sin plats med en Minttuu). Avslutade kvällen med ett besök på McDonald's, och klockan hann bli 04:00 innan jag var hemma och i säng! Tre timmar senare gick alarmet på min kära iPhone igång... Inte helt genomtänkt kanske, men en riktigt bra kväll :) . Vaknade dock och kände mig lite lätt patetisk. Inte okej.

I övrigt rullar livet ganska bra för tillfället (yeslifer!). Känns som jag och pållen är åtminstone på lite rätt väg, men går hela tiden och väntar på nya bakslag. Han är fan inte helt lätt att ha och göra med, den där holländaren... Får dock mycket hjälp av bästa Malin mellan träningarna, så oftast sköter han sig. Tur för honom.

Msv B, här kommer vi!

Eller?

Hade i alla fall efterlängtad träning i helgen. Kändes oväntat bra. Vi har haft en liten så kallad "down-period", min kära häst och jag, och i torsdags fick jag ett litet bryt och satt och lipade hemma hos mamma. Så två dagars träning för Chris var precis vad vi behövde.

Nu är vi (förhoppningsvis) tillbaka på banan, så att säga. And it feels good!

Planering är A och O.

Det gick åt helvete med affärsplanen, så jag hoppar nog över det där med hästblogg ändå. Är ju mycket trevligare att blogga här, där jag kan skriva om lite allt möjligt utan att någon egentligen bryr sig!

Lucia har passerat, så det börjar bli hög tid att planera något kul inför nyår. Det går väl sådär halvbra med planerandet, om jag ska vara ärlig. Helst hade jag velat ha någonting bestämt redan för en månad sen typ (Jolin = planerarN), men det verkar bara vara jag som har såna ambitioner i kompisgänget. Resten är lite mer åt "tar-det-som-det-kommer-hållet". Men vad är grejen med det liksom?! Utan planering slutar det med att vi dagen innan i panik försöker hitta någonstans att vara, komma på någonting att äta, och stressa runt på systembolaget fem minuter innan stängning. Det är så inte jag. Därför har jag lite diskret (utan att verka för desperat och på) försökt få resten av kompisgänget att komma över på min sida och börja planera. Men ja, det har som sagt inte gått jättebra. Därför tänkte jag släppa det nu. Bli lite mer spontan osv. Nyår får bli som det blir, det är ju trots allt bara nyårsafton.

Innan det är dags för nyårsfirande ska dock julen passera. Juldagen är ju en dag då man enligt tradition beger sig ut på någon av stadens klubbar för att dansa. Dock får jag nog stanna hemma i år, verkar inte vara någon som vill gå med mig till X&Y.

Men jag är inte bitter.

Funderar lite till...

Blev så inspirerad till att börja "hästblogga" igen. Känns dock inte som det behövs ännu en "dagens ridpass"-blogg. (Herregud, förstår verkligen inte grejen med allt detta "dagens".) Tänker mig något mer storslaget. Har inte fått alla detaljer på plats än bara. Inga detaljer, för att vara helt ärlig. Får nog fundera ut en affärsidé. Det är vad Blondinbella hade gjort. Återkommer.

Stackars 17-åriga bloggare.

Fortsätter fundera på det här med bloggar, kan inte riktigt släppa ämnet så att säga. Har under de senaste dagarna läst två inlägg på olika bloggar där stackarna som står bakom bloggen (observera att båda är typ minderåriga) beklagat sig över hur fruktansvärt jobbigt och psykiskt påfrestande det är att hela tiden vara offentlig och dela med sig av sitt liv. En spontan fråga som dyker upp i mitt huvud är om det är någon som sitter och tvingar dessa stackare att blogga?

Knappast.

Blir lite lätt frustrerad när jag läser såna här blogginlägg. Jag tycker fenomenet blogg är hur roligt som helst (offentliga dagböcker liksom, kan det bli bättre?!), och det är en sak att folk sitter och offentligt skriver ner allting (alltså jag menar verkligen allting) som rör sig i deras huvuden. Fine, liksom. Men att sen komma och säga att "hörni, ni borde faktiskt tycka synd om mig som sitter här och berättar allting jag tänker på". Där går i alla fall min gräns. Man bestämmer själv vad man ska skriva, och hur mycket man egentligen vill att helt okända människor ska veta om en. Och har man valt att starta en blogg, ja då får man också räkna med att folk vet mer om dig än vad du vet om dem (tänker mig lite "apan känner ingen, men alla känner apan"). Dessutom tillkommer det även kommentarer och kritik. Både positiv och negativ. Kan man inte ta det så får man väl sluta blogga då, eller sätta lösenordsskydd så att man själv kan välja vilka som ska ha tillgång till bloggen. Men att komma och gnälla om hur jobbigt det är att "ha bloggen som jobb" (som de här 17-åringarna tydligen har?) är bara patetiskt.

Tack för mig. Nu ska jag måla naglarna juligt röda, och lyssna på lite goer musik. Tjing!